Som jag skrev i mitt förra inlägg så kämpade jag tappert med en ganska knepig scen häromdagen. Idag skrev jag ut de sex sidorna och läste på bussen, för att se om det jag skrivit var bra eller dåligt. Det var faktiskt helt okej! Sedan åkte jag direkt till stallet och red. När jag kom hem skulle jag ha de sex sidorna. Eller sexsidorna som de också kan benämnas. De är i alla fall så nära sex jag kommer i min bok. En kärleksscen. Döm om min fasa när jag INTE HITTAR PAPPREN vare sig hemma eller i bilen! Är de kvarglömda på bussen? Är de i stallet och alla sitter och läser dem just nu?
-Åk till stallet och leta! sa min man, som såg min panik. Just de pappren vill man inte ska läsas ryckta ur sitt sammanhang. Även om texten var helt okej…
Men i sista momangen hittade jag påsen med pappren. Jag hade ställt den i sonens rum, för jag hade köpt ett par byxor åt honom som låg i samma påse. Och när jag packade upp byxorna glömde jag visst bort påsen… Jag är visst lika förvirrad som min farmor som tappade bort sin plånbok (den har fortfarande inte kommit tillrätta). Men farmor är ändå 95 år. Det är inte jag. Vet inte vad jag ska skylla min förvirring på! Hur som helst är det skönt att sexsidorna inte är på vift!
Anna Keiler 
Help!!! Skulle ha blivit helnojig. :)) Vilken tur att de kom tillrätta. 🙂
Ja jag blev lite lätt kallsvettig. Det är en sak när sidorna är en del i ett sammanhang, i en bok. Men för sig själva… nää…
Oj, jag kan verkligen förstå din panik. Skönt att du hittade sidorna så att du får ha dem för dig själv, tills vidare i alla fall.
Ja precis, tillsvidare är de bara mina! Förr eller senare blir de allmän egendom 🙂
Nej, sexsidor vill man inte ha ute på vift så vem som helst kan läsa. Jag förstår din panik. Vilken tur att de kom till rätta.
Förr eller senare kommer sidorna att bli lästa. Men de måste vara i sitt sammanhang, annars blir de bara pinsamma… Ja, tur att de kom tillrätta!
Hahaha, vilken panik! En sak om de hade blivit kvar på bussen, för då är det ju ingen som vet att det är just dina papper, värre då med stallet. Tur de låg hemma. 🙂
Panik är bara förnamnet! Men som sagt, hade jag glömt dem på bussen så hade ingen vetat vem som skrivit dem.
Nå om man absolut ska ha några sidor på vift och det ska man förstås inte, helst inte alltså, men om det ska vara några så är det väl sexsidorna. Så att eventuella upphittare kan få fundera på det då.
Aha, du tänker så! Jag kände mer spontant att av alla sidorna var ”sexsidorna” de jag minst av allt ville ha på vift…
Ha ha ha, du kanske hade kunnat bli känd som erotisk novellist bland stallfolket 🙂 Skönt att de kom tillbaka!
Ha ha, Frida. Jag hade dött! Tur att sidorna inte var så långt borta som jag befarade!