Finns det något svårare än att skriva kärleksscener? Jag tycker inte det. Är det någon gång som min eventuella skrivartalang verkligen sätts på prov så är det just i sådana scener. Det är en svår balansgång att få det helt rätt. Att få det att pirra i magen på läsaren. Det är så lätt att det blir töntigt, vulgärt, sockersött eller ”too much information”. Nu har jag suttit och filat på samma scen i … ja jag vet inte hur länge för jag tog inte tid. Men väldigt länge! Skulle jag fila så här länge på alla scener i boken skulle det ta 10 år att skriva den. Nu har jag fått till en hyfsad scen. Tycker jag nu. Förmodligen åker skämskudden fram imorgon när jag läser det jag skrivit.
Vad tycker ni är svårast att skriva?
Anna Keiler 
Jag tycker också att det där är jättesvårt, för precis som du säger blir det antingen för sockersött eller för vulgärt. och det gäller ju att även ”tonen” i sexscenen stämmer överens med den typ av bok man vill skriva…Flera gånger har jag läst en bok som börjar vardagligt och lite chick lit’igt/hemtrevligt, för att sedan presentera en sexscen som känns alldeles för vulgo för att liksom passa in. Eller tvärtom. Så det är en dubbel svårighet där. men precis som med allt annat ger nog övning färdighet. 🙂 Jag tror dock att less is more när man skriver dessa typer av scener. Plus att den har ett syfte som med alla andra scener.
Less is more, helt klart. Så fort man försöker skriva mer än så, så blir det inte bra. Nu ska jag läsa igenom det jag skrev igår och se om det fortfarande håller eller om det är för sockersött.
Håller med. Galet svårt!
Ja, galet svårt. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det skulle vara svårare att skriva än något annat.
Jag tycker att kärleksscener blir lättare att skriva om man skriver dem liksom med vetskapen om att det ska gå illa efteråt. För då får man lite perspektiv på det romantiska skimret. Åtminstone funkar det så för mig, att om jag håller eländet nånstans i huvudet samtidigt som jag skriver in en kärleksscen så blir det mer balans, mer osäkerhet också i det fina.
Ja så kanske det är, har inte tänkt på det. Ska tänka så nästa gång jag skriver. För lyckan är ju inte långvarig dessvärre…
Kärleksscener är svårast att skriva, helt klart 😛
Ja verkligen. Fast egentligen fattar jag inte varför de ska vara så svåra! Får nog träna mer på det. Övning ger färdighet, sägs det ju!
Jag håller med och jag har undvikit att göra det hittills. 🙂
Jag tror det är för att det är så svårt som väldigt många undviker att skriva dem. För det är ingen enkel sak. Personligen brukar jag undvika att nämna kroppsdelar eftersom de flesta vet väl hur det här går till och behöver ingen regelrätt ”guide” :). Fast det är ju förstås också en smaksak. Sämst brukar jag tycka det blir om man börjar omskriva kroppsdelarna och ge dem andra namn. Men det kanske också är en smaksak.
Antydningar, eller så berättar jag hur de har det ”efteråt”. Den ene betraktar den andres rygg eller h*n sätter sig på sängkanten och kliar sig lite mellan tårna medan h*n lyssnar på partnern som gör …
Tycker det brukar bli rätt pinsamt med närgångna detaljer och känns ofta påklistrat.
MEN litteratur som från början ska vara erotisk får gärna ha dessa detaljer, tänker på t ex Anaïs Nin ”Venusdeltat”.
Pingback: Sex sidor av manuset på vift | Anna Keiler