Övning ger färdighet

Innan jag började skriva på mitt manus trodde jag i min okunnighet att antingen kan man skriva, det vill säga är bra på grammatik, formuleringar etc, eller så kan man inte det och då är det inte mer med det. Men efter ett antal skrivarkurser och skrivarhandböcker, många timmars skrivande på manuset, synpunkter på manuset i lektörsläsning, ännu fler timmar av redigering m.m. så har det gått upp för mig att skrivandet är ett hantverk som många andra. Ja, det gick väl upp för mig redan på den första kursen egentligen.

Det är ju ingen som föds till en bra snickare, hovslagare, silversmed, musiker, frisör eller skomakare. Och det är ingen som förväntar sig att någon bara ska kunna det utan att ha tränat. Så varför skulle man bara kunna sätta sig ner och skriva en bok utan vidare. Utan att lära sig hantverket först och sedan träna, träna, träna för att bli bättre. Jag läste ett intressant inlägg på Skribentskans blogg om det.

För att kunna skriva en bok måste man inte vara bra på det från början, utan man lär sig längs vägen och ingen blir nog någonsin fullärd. Men man måste älska att skriva och verkligen brinna för det för att orka till slutet. Och när man har kommit till slutet av berättelsen måste man orka börja om och redigera. Och sedan börja om igen och igen. Vilket slitgöra det är egentligen. Men det är så fantastiskt roligt, stimulerande och spännande att se vart berättelsen tar vägen, lära känna nya karaktärer och skapa en helt egen värld. Det är nog det som driver mig.

Vad är det som driver dig att skriva?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Övning ger färdighet

  1. Susanne Ahlenius skriver:

    Det är som att ha en spännande film i huvudet hela tiden. Fast man inte alltid skriver så finns den där och man hittar på olika lösningar, nya karaktärer och förbättrar hela storyn.
    Jag trodde också innan jag började ” det kan jag skriva mycket bättre” och visst jag trodde och tror det fortfarande men inte utan bra verktyg som jag måste lära mig att hantera. Hela tiden lär man sig och det är också en av sakerna som bidrar till hela upplevelsen. Jag har hittat min passion i livet 🙂
    Kram

  2. Charlotte C skriver:

    Vad kul att du såg mitt inlägg! Jag tror verkligen att många av oss ställer för höga krav på sig själva. Att vi ska vara färdigbakade författare redan från början och snabbt kunna plöja ner ett manus som går att sälja. Det funkar nog inte så för någon. Precis som du skriver måste vi träna och öva. Kanske är det manus 2 som blir antaget eller manus 4. Egentligen spelar det ju ingen roll, vi skriver ju trots allt först och främst för att vi helt enkelt inte kan låta bli! 🙂

  3. Annika Einarsson skriver:

    Det som driver mig är att jag vill uttrycka mig, göra mig hörd – och bli läst. Jag har aldrig skrivit dagbok, jag ser inte vitsen med att skriva ner saker bara för mig själv och aldrig låta någon annan se det. Såvida man inte är Lars Norén som (kanske?) skriver sin dagbok i syfte att publicera den.
    Självklart måste man öva och öva och skriva om och skriva om, igen. Men hur mycket man än övar, har man inte ett intresse och något slags ”talang” eller vad man ska kalla det, från början, blir det i alla fall ingenting.
    Så, ett intresse och en förmåga som förädlas genom träning, det är vad som gäller. Tror jag.

    • Anna Keiler skriver:

      Jag tror också att man måste ha en sorts grundtalang och ett stort intresse av att skriva. Sen kan man alltid blir bättre – precis som med allt! Nej, dagbok har jag lagt ner. Skrev en del förut men inte nu, det finns inte tid och vem ska läsa den? Ingen. So what’s the point 😉

  4. Mia Skrifver skriver:

    Tror att liksom allt alltid drivit mig till att skriva. Det är det jag vill göra. Och även om man alltid kan bli bättre på att skriva, så är det också på nåt vis det jag kan. Alltså jag kan inte låta bli att skriva. Vill berätta, först för mig själv och sen för andra. För absolut, vill bli läst. Men mest det där att det är vad jag alltid gjort, alltid tränat mig på. Med olika sorters texter.

    • Anna Keiler skriver:

      Ja det är det jag också alltid velat göra, och jag vill också bli läst. Så många berättelser som måste bli skrivna, hur ska man hinna skriva ner allt?!

  5. Carola skriver:

    Det är så lätt att ha förutfattade meningar. Jag tänkte lite som dig där i början men ser tjusningen i att det inte är enkelt. Utmaningar har alltid drivit mig framåt. Men det är inte bara utmaningen i sig. Anledningen till att jag går igenom texten om och om igen är att jag avskyr att lämna något ofärdigt. Det är som att snickra ett bord och inte ha lika långa ben eller sy en klänning utan att fålla upp den och klippa av överflödiga trådar. Även i mitt jobb har jag tyckt om att skriva. Lite mer fantasilöst men ändå kul på sitt sätt.

    • Anna Keiler skriver:

      Jag har också alltid haft jobb där jag fått skriva mycket. Men som du säger, det är inte på samma sätt som att skriva böcker när man får släppa loss fantasin! Jag nog sjutton är det en utmaning att skriva böcker, men så roligt!

  6. Eva-Lisa skriver:

    Visst är det så och fullärd blir man aldrig.
    För mig handlar det nog också om att ta reda på vart karaktärerna är på väg och vad som ska hända dem. Den dagen jag inte får fler idéer kan jag lägga skrivandet på hyllan, men just nu känns det som evigheter bort 🙂

    • Anna Keiler skriver:

      Det är nog evigheter bort. För varje dag som går lär man sig något nytt och upplever något nytt som inspirerar en till en berättelse. Frågan är snarare hur man ska hinna skriva allt man vill skriva?!

  7. Kati skriver:

    För mig är det nog alla de där idéerna och personerna och händelserna som trängs i huvudet och vill ut. Jag måste liksom bara skriva ner det för att få någon ordning i dem. jag har egentligen aldrig funderat så mycket över varför jag gör det, det är bara något jag gör, liksom. och alltid har gjort. Det är först på senare år som det här nya behovet att bli läst, att få berätta en historia _för andra_ har dykt upp.

    • Anna Keiler skriver:

      Det är så häftigt att få en massa idéer! Och ännu häftigare att göra något av dem. Du har ju gett ut en bok för sjutton, så jäkla häftigt. Jag håller på och läser. Nina fick en tuff start 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s