När det kommer till skrivande har man, precis som Minna Ulin skriver, nytta av alla sina erfarenheter, både bra och dåliga. När livet känns tungt kanske man inte tänker att ”åh vad bra att det här händer så att jag får en till livserfarenhet.” Men när man fått lite distans kan man förhoppningsvis se tillbaka och vända erfarenheten till något positivt, för man kan använda den i sitt skrivande. Av den anledningen har jag börjat på ett nytt manus. Kanske har vissa händelser inträffat för att det är meningen att jag ska skriva en bok om dem. Idag har jag författat 2000 ord på denna viktiga berättelse, kallad manus 3. Det är tungt att skriva, men viktigt att jag gör det. It’s meant to be. Samtidigt vill jag ju skriva något roligt också. Och därför kommer jag fortsätta skriva manus 2 parallellt. Men inte idag. Två tidiga helgmorgnar och dagens dressyrtävling har tagit ut sin rätt. Mentalt är jag fylld av energi men träningsvärken är ett faktum och kroppen skriker SOVA!
Anna Keiler 
Det låter tungt, men bra. Flera på skrivminglet berättade om hur egna erfarenheter låg till grund för deras böcker, och att böckerna även hjälpt dem bearbeta.
Själv verkar jag på en mycket lägre nivå. När sonen idag rev ner en blomkruka just som maken dammsugit hela huset tänkte jag trött ”det här kan bli en scen.”
Ja det är nog bra att skriva av sig och att även andra får ta del av viktiga saker. Men just nu håller jag på och läser Annika Östbergs biografi och då känns mina upplevelser riktigt bagatellartade. Och jag känner att mitt manus som nu kommer bli bok är så långt ifrån viktigt som det kan bli. Det är bara underhållning. Men det behövs ju också!
2000 ord är en mycket bra början! Snart är du i mål igen 🙂
Eller hur! I den här takten så!
🙂
Jag var tvungen att skriva för att kunna bearbeta allt som gick fel under min förlossning. Jag hade inga som helst tankar på varken manus eller bok, jag behövde skriva för att kunna förstå, för att kunna sätta ord på allt som är så abstrakt. Skrivna ord kan sätta plåster på väldigt många sår, och laga mycket som är trasigt.
( Och några år senare sitter jag här med en bok. 😀 )
Så himla kul att det blev en bok av det! Och att du orkade skriva allt så att det blev en bok!
Det tog sin tid (runt fem år) och jag grät mig genom varje mening, varje stycke, varje sida. Men det behövdes, och det läkte väldigt många sår. Så nu hoppas jag att mitt elände kan ge tröst åt någon annan. 🙂
Ja jag fattar ändå inte att du orkade, det är ju inte roligt att behöva sätta sig vid datorn och gråta, när man egentligen tycker det är kul att skriva. Riktigt bra gjort av dig! Säkert kommer boken hjälpa andra!