Igår kom vi hem efter två fantastiska veckor hos vänner i USA. På grund av flygförsening tog resan extra lång tid. Om man räknar från dörr till dörr så var vi på resande fot i 24 timmar. Jag gick och la mig kl 19.00 igår kväll. Och vaknade kl 7 imorse! Jag vet inte när jag sov så länge senast!
Jag övervägde att ta med datorn till USA, men avstod till slut för jag gissade att det inte skulle bli så mycket skrivtid när man bor hos vänner man inte träffat på 9 år. Men ett block tog jag med mig för säkerhets skull. Men inte ett ord har jag skrivit i det! Jag får sätta desto mera fart här hemma nu eftersom jag har en novell jag vill hinna skriva klart och skicka in före deadline.
Min kompis Nicole i USA ville så gärna ha ett exemplar av Nyckeln till det förflutna. Vilket hon såklart fick. Tyvärr fattar hon ju inte ett ord. Men när jag berättat vad den handlar om sa hon att ”vi måste översätta den.” Så nu är planen att jag översätter och hon rättar min engelska. Ok, jag är ju rätt bra på engelska men det är inte mitt modersmål, vilket det nog måste vara för att översättningen ska bli bra. Men med gemensamma krafter ska vi i alla fall göra ett försök. Sen får vi se om det leder till något mer än att hon förstår innehållet. Det vore såklart kul om boken kunde få en bredare publik än den svenska, men det är en senare fråga. Återigen slår det mig att de författare som har engelska som sitt modersmål har en stor fördel vad gäller antalet potentiella läsare.
Är det någon som har info eller erfarenhet av att ge ut böcker på engelska och kan ge mig lite input på hur det gick till så vore jag jätteglad. 🙂

Niagarafallen