Boken jag håller på att skriva nu är min berättelse om en häst jag köpte i början av året. Jag hade sparat pengar ett bra tag. Lagt undan pengar jag fick ut på försäkringen från min förra älskade häst som dog hastigt och tragiskt. Den nya hästen jag köpte efter flera månaders letande var egentligen lite över min budget, men jag resonerade som så att jag ville ha en riktigt bra häst och då var det värt att betala lite mer. Och i värsta fall om jag kände att jag inte hade råd kunde jag sälja honom och få tillbaka pengarna. Den här hästen tycktes passa mig perfekt och såldes som en dressyrhäst, men det visade sig redan när jag haft honom i några dagar att det var något som inte stämde. Han blev klart störd av att bli riden, kastade med huvudet och stegrade sig, ville helt enkelt bli av med ryttaren. Jag förstod att han måste ha ont någonstans. När jag provred honom 2 veckor tidigare betedde han sig inte alls så, och jag har ju mina misstankar om vad det kan bero på.

Foto: Hannah Persson

Jag har låtit röntga hästen och vet nu var han har ont och varför, och det är problem som inte dyker upp på en vecka eller två. Därför kontaktade jag säljaren och reklamerade hästen men hon ville inte ta honom tillbaka och betala tillbaka köpeskillingen och på den vägen är det fortfarande idag. Jag blev tvungen att anlita en advokat och fallet är fortfarande inte löst. Fem månader senare har jag fortfarande kvar en häst som inte går att rida, med allt vad det innebär i tid, kostnader och ansvar. Men även om det drar ut på tiden så finns det inte på kartan att jag kan förlora i tingsrätten eftersom jag har så mycket bevis och information om hästen och hästhandlaren, och i form av vittnen, veterinärer och andra personer som har köpt hästar av denna person och råkat ut för samma sak.

Jag vill gärna tro att det finns en mening med allt som händer så jag har funderat på varför det här hände just mig. Jag kunde ha köpt vilken annan häst som helst i hela Sverige och det hade aldrig blivit så här. Det måste finnas en mening med att jag köpte just Calle (som för övrigt är en av de snällaste hästar jag träffat på, men tyvärr går han inte att rida). Meningen kanske är att jag ska stoppa denna hästsäljare från att fortsätta sin verksamhet. Hon borde faktiskt inte få ha med hästar att göra överhuvudtaget. Eller/och så är det meningen att jag ska skriva en bok om detta och det har jag börjat med. Jag har till och med skrivit nästan halva råmanuset så jag är en bra bit på väg. Men slutet är fortfarande öppet! Allt det som hänt i det här fallet under de senaste fem månaderna är saker som jag inte i min vildaste fantasi hade kunnat hitta på. Manuset skriver jag i romanform och för att det ska bli extra spännande får jag bre på lite. Men det mesta är självupplevt och det är ingen solskenshistoria. Och alla sparpengar borta på något som absolut inte går att sälja. Dessutom har han kostat mig enormt mycket pengar, inte bara vad det normalt kostar att ha en vanlig frisk häst, utan också utgifter för veterinärbesök och advokaten. Det suger! Men det värsta är känslan av att ha blivit grundlurad, och ovissheten om vad som kommer hända med denna snälla stackars häst. Men jag kommer inte att ge mig. Never ever.

Fortsättning följer!