Igår hade vi ett långt skrivpass tillsammans, jag och min vapendragare Susanne Ahlenius. Vi skriver som bekant på ett gemensamt manus i genren romance. Det går framåt, och mest blir det skrivet då vi sitter tillsammans. Det blir knappt något snack alls, utan det som hörs är tangenterna som smattrar, för vi är väldigt effektiva. Man måste vara det när tiden är begränsad. När någon väl säger något har det bara med manuset att göra. Igår satt vi hemma hos Susanne och skrev och när jag skulle åka hem och stod med jackan på i hallen kom jag på att fråga ”Hur är det med dig förresten? Hur går det på jobbet?” ”Jo bra tack, och själv?”, frågade hon. ”Fullt upp men annars bra, tack.” Så var det avklarat också, lite social måste man ju vara med sina vänner 😉

Så var måndagen avklarad och idag har jag inte hunnit skriva något alls men väl varit i simhallen och simmat 1000 meter och det är inget som jag tycker är särskilt kul (eller skulle komma iväg på om jag inte skulle köra sonen till basketen i samma hus som simhallen) så jag känner mig väldigt nöjd med att ha simmat för 3:e måndagen i rad, det börjar nästan bli en vana!

Idag har jag också fått korrekturet på min novell Stjärnklart, men det får jag ta imorgon. Det verkade inte vara några större ändringar som behövde göras, så då går det ju fort.

Önskar er alla en trevlig vecka i höstrusket. För nu är det verkligen höst!