Blev inbjuden av ena sonens skola för att berätta om författarskap och skrivande och igår var det dags. Det var klass 5 där min son går och även klass 6 som jag fick nöjet att berätta för. Måste säga att de var väldigt duktiga på att sitta och lyssna, trots svåra begrepp som dramaturgi, gestaltning och synopsis. Många intressanta frågor blev det efteråt också och det verkade som om de flesta tyckte det var intressant.

Jag tycker egentligen att det är rätt jobbigt att prata inför folk. Jag minns att min pappa, som genom jobbet har hållit många föredrag, en gång sa att ”det är värst de första 100 gångerna”. Vilken inte var någon tröst direkt! Gah! Jag är långtifrån där ännu. Men faktum var att jag inte var nervös varken före eller under tiden igår. Så det blir bättre och bättre. Har ju gjort det här några gånger nu och märkt att barn är rätt intresserade och tycker det är lite coolt med en författare (även om jag inte är det på heltid). Första gången jag pratade i skolan, för tre år sedan när min äldste son gick i femman i en rätt stökig klass, tänkte jag att de kommer nog kasta ruttna tomater på mig. Men det gjorde de såklart inte. Faktum var att även den klassen var intresserad och lyssnade fastän de i vanliga fall var väldigt högljudda.

På slutet frågade jag om några av dem ville skriva en bok, och minst 10 händer åkte upp i luften. Roligt (att de inte blev helt avskräckta ;-))