Två timmar räckte visst inte för baksidestexten. När jag läste igenom den en dag senare såg jag saker jag var tvungen att ändra! Nu är det gjort, och det innebär att den blev mycket bättre OCH att jag har ägnat 2,5 timmar åt den. So far. Kanske upptäcker jag något nytt som måste ändras imorgon?
Anna Keiler 
Känner igen det där. Man skriver och tycker det blir bra. Sen läser man igenom det skrivna en eller ett par dagar senare – och ändrar. Drar ifrån och lägger till.
Jomen visst är det så det är! 😀
Det är så det är. När man är mitt uppe i skrivandet ser man inte saker som man ser lite senare när man har fått distans till texten.
Det finns en viss risk att man börjar ändra för mycket också. Gäller se till att sluta i tid så man inte börjar ändra de bra bitarna också.
Exakt, det är en balansgång
Jamen visst! Så är det jämt, tycker jag. Det är som redigering av själva manuset. Man tror man är klar. Sedan tittar man på det en tid senare och inser att Huj vad mycket det finns att göra här. Nuförtiden går jag alltid över alla slags texter flera gånger, för säkerhets skull. Ibland kommer man på saker när det legat och mognat lite.
Javisst, så är det. Man måste låta dem vila lite. Det känns bara som om det brinner i knutarna och förlaget vill ha allt NU, texter, och foton och synpunkter på inlagan och svar på inbundet eller danskt band.
Får du hjälp från förlaget med det där? Kan tänka mig att det är jättesvårt och att det blir svårare ju längre tid man lägger. Själv blir jag blind för mitt eget innehåll.
Jag hoppas att förlaget säger till om det är helt åt helskotta 🙂
Om du vill ha någon att bolla med så kan du alltid höra av dig. 🙂
Tack!
Tack Kati, jag kan maila dig texten imorgon!