Nästa manus, manus 3 alltså, måste bli en rolig berättelse. Det finns så mycket roliga karaktärer man kan bygga en story på. Ta min farmor 95 år till exempel. Igår var hon på kalas hos oss och trodde att hon glömt plånboken hos oss, eller möjligen hos min pappa som bor några kvarter bort. Som jag har letat i båda husen! Man vet inte riktigt vad man letar efter heller. En plånbok som ligger i ett etui som är inlindat i en plastpåse, typ. Hon har visst hela sin pension i kontanter (ja när man är så gammal är det cash som är king) och för att ingen ska hitta hennes plånbok så lägger hon den på alla möjliga ställen, under kudden till exempel. Problemet är att hon inte hittar den själv heller. Med största sannolikhet har hon den i något av de 75 facken i sin handväska. Det var nämligen så sist hon tappade bort plånboken. Men när jag sa det så sa hon argt att hon minsann inte är SNURRIG!
Idag var jag på Gröna Lund med sonen som fyller år. Det var som vanligt mycket folk och mellan åkturerna passade jag på att kolla lite på folk och genast skenar fantasin iväg och man börjar gissa vad folk jobbar med, vilka de är där med, hur gamla de är osv osv. Vips har man en karaktär!
Hur får ni idéer till karaktärer?
Det där med idéer till karaktärer är intressant. Jag får dem sällan när jag ser människor ute någonstans. Ofta är det ur scenerna mina karaktärer växer fram.
En karaktär som liknar din farmor skulle nog bli väldigt intressant och rolig att läsa om 🙂
Oj oj det finns många uppslag till en rolig bok à la Bridget Jones. En stor del av min släkt kan bidra 😉
Ibland får jag idéer så där som du, ser nån och börjar fundera på den. Andra gånger som Eva-Lisa skriver, ur texten, beroende på vad den behöver.
Och tycker absolut att du ska skriva om farmor, det låter ju hur kul som helst.
Ja du Mia, och då har du inte ens hört fortsättningen på den borttappade plånboken. Oh my god!
Pingback: Sex sidor av manuset på vift | Anna Keiler