Eller kanske jag ska säga tågspår. Jag sitter nämligen på tåget mellan Stockholm och Falun, en resa som även min huvudkäraktär Jessica gör i början av manus 1. Samtidigt läser jag det jag skrivit i manuset om själva tågresan, för att se om jag ska ta bort eller lägga till något om tågresan eller stationen i Falun. Jag har varit i Falun 1000 gånger men aldrig på stationen, även fast jag varit på väg dit flera gånger i researchsyfte. Men det har inte blivit av – förrän nu. Bättre sent än aldrig. Och det roliga är att jag lever mig in så mycket i manuset att om någon sa ”Jessica” så skulle jag nog svara ”Ja, det är jag!”
Har du gjort något som dina karaktärer gör i researchsyfte?
Anna Keiler 
O ja, och jag kan rekommendera att den som skriver överväger att alltid försöka göra det för att komma sina karaktärer närmare. Bortsett från min bok ”Minnets envishet” har jag också arbetat liknande i ett par noveller. I en novell som jag skrev – ”Den hemlösa kärleken” – var en kvinna uteliggare vilket ledde till att jag dels besökte härbärgen (Klaragården i sthlm) och dels gjorde det till ett projekt att tillbringa 72 timmar utan att åka hem till mig själv eller någon vän. Natten spenderade jag på Resecentrum i Örnsköldsvik. Värme, vatten och toalett var som gudagåvor.
Bra gjort! Och såvida man inte testar att mörda folk för att komma karaktärer närmare så är det nog bra att göra som karaktärerna i researchsyfte!
Jag gillar också att gå i karaktärers fotspår. Just känslan gör scenerna man ska skriva mer levande 🙂
Ja, och nu visade det sig att jag behövde skriva om lite 🙂