Några kollegor frågade lite om skrivande och jag sa bland annat att förlag vill att man ska tala om vilken genre boken är i, och att det ibland är svårt att säga en exakt genre, eftersom gränserna mellan olika genres är lite flytande (tycker i alla fall jag).
-Men varför måste de veta vilken genre det är? frågade någon.
-Det är nog bland annat för att bokaffären ska veta vilken hylla de ska ställa boken på.
-Äh, säg åt dem att ställa den på topplistan! Tinga plats 1 vettja, sa min kollega.
Underbar kommentar som vi skrattade länge åt. 🙂
Anna Keiler 
Det verkar råda delade meningar om vikten av att kunna placera sin roman i en genre. En del säger att man ska överlåta bedömningen åt förlagen. Jag vet inte vilket jag tror mest på. Å ena sidan är det såklart bra att veta vad det är man försöker skriva, men de som jobbar på förlagen är säkert kvalificerade att avgöra en sådan sak, tänker jag. Jag undrar om det inte är viktigast för en själv att veta det? Så att man inte omedvetet flyter ut åt alla möjliga olika håll…? Jag har hört om de som fått sina manus refuserade för att förlaget inte visste i vilken genre de skulle placera det och då har man ju lite gjort sig själv en otjänst, snarare än ökat målgruppen för boken…
Ja, det där med genrer är verkligen jättesvårt många gånger. Samtidigt förstår man ju varför det är bra att det finns ”fack” att stoppa böckerna i. För jag tror inte bara det är bokhandlarna som vill veta det. Många läsare läser ju bara vissa genrer också och då är det förstås bra om de enkelt kan hitta de böcker de vill läsa. Men jag håller med om att det många gånger är svårt att avgöra var ens egen bok hamnar. Därför var den där kommentaren perfekt. Det kan du ju säga om någon frågar var de hittar din bok. ”Den hittar du på topplistorna” 😀
Underbar kommentar! Klart den ska stå där.:D
Ja eller hur! Var annars 😉
Jag sa inte. De läste och sen när vi pratade med varann så frågade de hur jag vill vinkla in den. Så diskuterade vi det. Och sen har det ju sagts i recensioner också.
Men genrer är en konstlad kategori oberoende av vem som delar in det hela. Om man är väldigt petig med sin genre, då ska man säga det förstås.
Och bra kommentar, tycker verkligen att du ska välja topplistan. Det är klokt.
Nähä, ni sa ingen genre till förlaget? Jag trodde man skulle det för lektören som jag anlitade sa att jag måste välja genre och ”förtydliga” den, eftersom manuset hade inslag av tre-fyra olika genres. Helst hade jag inte velat säga nån genre. Men men, nu är det som det är.
Och precis, jag ska ju ändå välja topplistan så 😉
Jag tycker genretänket kan vara ganska tröttsamt. Om man säger ”boken handlar om den här som råkar ut för det här och det här” så kan folk tycka att den låter spännande, men säger man ”det är en Science fiction-roman som handlar om den här som råkar ut för det här och det här” så tror jag att vissa låser sig vid genren, och sedan knappt hör vad den handlar om, de har redan bestämt att ”sådana böcker tycker jag inte om”.
Samtidigt så säger jag själv att jag gillar dystopier, och visst kan genrer vara praktiskt som fingervisning. Men inte om den som vill skriva en språkligt experimentell utvecklingsroman om en passionerat förälskad detektiv på en annan planet hindras bara för att ”ingen annan har gjort det så att det inte finns något fack för den”. Topplistor är bra, där kan alla genrer samsas 🙂
Javisst, håller med dig. Min bok har inslag av fyra genres, men min lektör sa åt mig att förstärka en av dem så pass att jag kunde säga att det är en feelgoodbok eller spänningsroman eller kärleksroman eller spökhistoria. Men det är fortfarande lite av alltihop, men jag kallar den för feelgoodroman i alla fall.