För att få in den rätta skrivarkänslan ska jag idag gå i mina karaktärers fotspår. Manuset jag skriver på nu utspelar sig i Gamla Stan i Stockholm och därför tänkte jag insupa atmosfären där. Inte stressa fram längs gatan som jag brukar göra utan stanna upp och verkligen titta på de gamla byggnaderna. Nu råkar det ju vara så att det inte blir någon större omväg för mig, så det är därför jag kan göra det. Mitt förra manus utspelar sig i Dalarna, och då blev det inga spontana fotspårspromenader eftersom jag bor i Stockholm. Ännu värre är det med mitt gamla byrålådemanus som utspelar sig både på en annan kontinent och i en annan tid. Någon gång kanske jag tar tag i det igen, och då är jag väldigt glad att Internet och Google Earth finns! Då blir det till att ta digitala fotspår istället. 😉
Anna Keiler 
Ja, det är faktiskt den enda gången som jag kan känna att det ligger något i uttrycket ”gräv där du står”. När man ska skildra platser i en historia. Annars tycker jag mest om att ”gräva” på andra platser 🙂 Men nu finns ju som sagt Google, så man behöver egentligen aldrig fysiskt vistas på en plats för att skriva om den. Om man inte vill förstås.
Jag tycker också att det är roligare att gräva på andra platser. Men ibland är det mer praktiskt att gräva där man står och då kände jag att Gamla Stan var den mest inspirerande platsen!
Ja, precis. Det är det som är till en stor fördel när man bor i eller i närheten av platsen man skriver om. En annan sak jag tänkte på som inte ens Google är till stor hjälp med är dofter. Det är ju svårt att känna dem på internet. Då är det också bra om man kan besöka platsen IRL 🙂
Nej precis, dofter och själva atmosfären på en plats får man ju inte fram på Google.
Vad spännande, är det nutid eller dåtid? Måste vara en inspirerande setting hur som helst.
Det är både nutid och dåtid. Mest nutid eftersom jag inte är jättemycket för research. Och om man nu ska gräva där man står, så var det i princip bara den platsen som kändes inspirerande att gräva på 🙂
Fantastiskt kul! Älskar såna där grejer, att få gå omkring och liksom känna efter hur det känns att gå på en viss plats. Och för övrigt, om man inte kan komma till exakt rätt plats ibland så kan man göra det på nåt som liknar i stället. Bara för att få ljud och ljus och lukt, sen får man hitta på resten.
Ja, det är häftigt att besöka en plats som ens karaktärer också besökt. Det är nästan så att man tror att man ska träffa på dem 😉
Gamla stan vibrerar verkligen av sin speciella stämning. Att skriva om den platsen och samtidigt ha när till den är en förmån. Jag har kämpat med mina miljöbeskrivningar av Grekland. Vet inte vad jag skulle ha gjort utan Google Earth eller internet. Även det känns otillräckligt ibland men då är det till att hitta på :). Hoppas du har kommit upp ur skrivkrampsträsket. Reserach är en bra omväxling när orden inte vill infinna sig.