Jag fick låna en mycket bra bok av Susanne Ahlenius: Sanningens
ögonblick av Kristin Hannah. Intrigen var så spännande att jag sträckläste boken. Visst kändes miljöbeskrivningarna lite väl detaljerade ibland. Och lite mer gestaltning hade inte skadat – eller? På alla skrivarkurser får man lära mig hur viktigt det är att gestalta så jag blir lite fundersam när erkända författare inte alltid gör det. Men det tänker jag nog egentligen bara på om jag tar på mig författarhatten och analyserar texten. Det var inget som störde läsningen.

På planet hem från Jordanien igår kväll läste jag ut Sanningens ögonblick. När vi kom hem upptäckte jag att tre böcker fallit ur bokhyllan, varav en var Den frusna trädgården av Kristin Hannah, som jag inte ens kom ihåg att jag hade. Men kanske var det en av böckerna jag köpte på Bokmässan. Håll med om att det var ett märkligt sammanträffande att just den boken fallit ner från hyllan, av alla hundratals böcker! Ett tecken? Nu ska jag sätta tänderna i den. 

Till min stora glädje upptäckte jag att Kristin Hannah har skrivit en mängd böcker =  många lästimmar att se fram emot! Snygga omslag har hennes böcker också :-).