Imponerande?

Gissar att det har hänt er andra som skriver böcker? Man nämner ”by the way” att man har skrivit en bok och folk tycks bli väldigt imponerade. Varför blir de det? ”Hold your horses, den är inte utgiven än”, säger man för att släta över det lite. Varför gör man det? Det är ju ett gyllene tillfälle att marknadsföra den istället. Jag måste bli bättre på det, och rida på vågen att folk tycks bli imponerade. Och att folk säger att de vill läsa den. Jag måste sluta säga ”Ja om den blir utgiven får du läsa den.” När den blir utgiven, ska det ju vara :-). Sen om det blir via förlag eller egenutgivning får vi se. Men ut ska den!

 

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Imponerande?

  1. Carola skriver:

    Hehe, känner igen mig ganska väl där. Att släta över det som du säger med; ”OM den blir antagen av ett förlag så kan du få läsa den.” Förstår inte heller varför jag plötsligt blir så blygsam. Jag är ju fast besluten att den ska ges ut förr eller senare. Idag var jag ändå modig och gjorde reklam för min blogg för ännu en imponerad medarbetare. Dags att vända från blygheten till träning i att marknadsföra sig själv :-).

  2. minnaulin skriver:

    Åh, det där kunde jag lika gärna ha skrivit. Fast jag har faktiskt kommit på mig själv med att numera säga att den kommer ut på ett eller annat sätt. Käre maken går längre och säger att alla som vi känner det minsta (läs nickar mot på byn) måste köpa MINST två ex. En till sig själv och en att ge bort. Han räknar med en upplaga på minst tusen ex bara i bekantskapskretsen 🙂

    • Anna Keiler skriver:

      Härligt att han tror på dig och boken. Roger gjorde det i början, nu har det gått så lång tid och några refuseringar senare så har han nog gett upp hoppet. Men det har inte jag, för jag SKA ge ut den!

  3. Anneli skriver:

    Bra där, ut ska den! Jag har också varit sådan, det känns lite som att man måste vara lite blygsam, svensk som man är! 🙂 Men jag tycker samtidigt att det stora jobbet är att skriva boken, resten är bara godtycklighet, att manuset ska passa på ett förlag med alla de parametrar som måste stämma för att man ska bli utgiven. Därför tycker jag att vi ska vara stolta och precis som du säger utnyttja tillfället att prata om sitt manus. Själv kan jag prata om det hur länge som helst om någon orkar lyssna! 😀

    • Anna Keiler skriver:

      Ja exakt, det stora jobbet var ju att skriva boken, och det kan ingen ta ifrån en, även om man får ett nej från förlagen. Det är ju väldigt få som blir antagna – även bra manus blir refuserade.

  4. Susanne Ahlenius skriver:

    känner igen mig men nu för tiden berättar jag att den ska ut och ungefär när. Jag har redan bjudit in alla på jobbet till mitt releaseparty. Det är ett sätt att pusha mig själv att inte ge upp när det blir lite jobbigt. Vi måste helt enkelt bli bättre på att marknadsföra oss 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s