En lektion i konsten att skriva

Förra veckan fick jag höra av en annan förälder i min sons klass (han går i 5:an) att det var stökigt, stojigt och stimmigt. ”Barnen lyssnar inte på lektionerna, de beter sig mer som babianer.” berättade föräldern.

Ojoj, jag måste själv ta reda på hur det ligger till, tänkte jag och följde därför med min son till skolan idag. Som det slumpade sig håller de på och skriver deckare på svenskalektionerna. Och det var vad de skulle göra nu på morgonen. Läraren vet att jag skriver (för jag stötte ihop med henne på Bokmässan i höstas) och hon frågade om inte jag kunde berätta om hur jag lägger upp mitt skrivande, samt ge barnen lite tips. Jag var lite förberedd, för hon frågade redan igår. Faktiskt var jag beredd på att den stökiga klassen skulle slänga ruttna tomater på mig när jag började prata. Men till min stora förvåning satt de som ljus och lyssnade när jag förklarade svåra saker som dramaturgi, synopsis, gestaltning, runda och platta karaktärer, hur det funkar med förlag osv. De verkade faktiskt riktigt intresserade och ställde en hel del bra frågor. Jättekul var det! Förhoppningsvis har jag sått en litet författarfrö i några av dem ;-).

Jag fick också veta att klassen var lite stökig förra veckan för att de hade vikarie då. Vem minns inte sin egen skoltid och hur en del klasskamrater bar sig åt när en stackars vikarie skulle försöka undervisa. Så, två bra grejer idag: Jag fick babbla om skrivande för några som ville lyssna och sonens klass är inte så stökig som jag befarade.

Nu hoppas jag på en tredje bra sak, och det är att min rymningsbenägna häst står kvar i sin hage när jag kommer till stallet. Men det kanske är att hoppas för mycket ;-).

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till En lektion i konsten att skriva

  1. Susanne Ahlneius skriver:

    Vad du är duktig Anna 🙂 håller tummarna att Zimba inte hoppat över!

  2. Carola skriver:

    Vad härligt med barn som lyssnar som små ljus. Hur nu ljus lyssnar? Äsch du vet vad jag menar :-). Hoppas du hittade hästen där den ska vara.

  3. Anneli skriver:

    Vad härligt! Jag tror att barn behöver inspirerande och kreativa lärare som kan få dem intresserade. Då tror jag att de flesta lyssnar och sitter still.

  4. annejons skriver:

    Vad duktig du är som kan hålla föredrag om att skriva… Och du måste ha gjort ett kanonbra jobb eftersom busfröna satt som tända ljus och lyssnade. Bra gjort!!!
    Kan du berätta lite för mig också om dramaturgi? Jag har frågat min lektör men jag får inget svar…:-(

    • Anna Keiler skriver:

      Anne, jag kan blogga om det lilla jag vet om dramaturgi 🙂 Återkommer!
      Nja, jag gillar egentligen inte att prata inför folk. Men om det är ett ämne jag behärskar tycker jag att det är ok.

  5. Ann skriver:

    Jag hade också velat lyssna på dig 🙂 Vad kul att du fick chansen och tog den 🙂 Bra gjort!
    Kram

    • Anna Keiler skriver:

      Hade du eller någon annan som skriver böcker lyssnat, så hade jag aldrig vågat. Nu var det ingen risk att någon skulle genomskåda mig om jag sa något som inte stämde 🙂 Tvärtom blev de två lärarna väldigt imponerade haha. Inte av min presentation kanske, utan så imponerad som de flesta blir när man säger att man skriver böcker (eller böcker är väl att ta i, men en bok)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s