Jag har oftast inga problem att beskriva miljöer eller att skriva dialog. Hyfsat ofta får jag till bra metaforer och liknelser. Och på sista tiden har även gestaltningen flutit på bra. Det jag tycker är svårt är att få till trovärdiga karaktärer. Det var också det som lektören skrev i sitt omdöme, att om bara karaktärerna blir mer intressanta, då…
Nu har jag en lösning som jag tror kan funka. Idag har jag köpt ett sällskapsspel som heter Orangino och säljs av Designtorget (men jag tror jag köpte sista exemplaret i Stockholm, och SOM jag har letat efter detta spel).
Spelet går ut på att lära känna dem man spelar med. Men jag tänkte använda spelet till att lära känna mina karaktärer bättre. Och framförallt till att skapa nya karaktärer. Orangino innehåller en mängd kort med olika egenskaper. Antalet möjliga kombinationer av korten
(dvs karaktärernas egenskaper) är hur många som helst. Man kan antingen slumpvis dra några kort, eller välja ut några för varje 
karaktär. Jag drog några slumpvis och fick då fram en karaktär som är ytlig, kompromissbenägen, tidsoptimist, passionerad, äventyrslysten, nätverkare, mutbar och streetsmart.
Nu är jag nyfiken; har ni några tips på hur man skapar karaktärer?
Det här är för övrigt mitt hundrade blogginlägg! När jag började blogga om skrivande för ett år sedan undrade jag i mitt stilla sinne vad jag skulle fylla bloggen med som kunde vara intressant för någon annan än mig själv. Det undrar jag ibland fortfarande, och det är en anledning till att jag inte bloggar så ofta som många av er andra, men bättre än inget och på något sätt har jag i alla fall lyckats få ihop 100 inlägg. Och jag är så glad för alla andra bloggare jag lärt känna på vägen! Tack ni som läser bloggen!
Anna Keiler 
Det gäller att vara påhittig 🙂 och det låter som en rolig idé. Jag själv har ett dokument för varje karaktär. Som jag bygger på vartefter som jag lär känna dem. Skriver ner saker när de poppar upp något. Oftast ”lånar” jag från verkliga personer men då gäller det ofta utseendet som jag vill få fram 🙂 som Stewart!
Role in Story:
Occupation:
Physical Description:
Personality:
Habits/Mannerisms:
Background:
Internal Conflicts:
External Conflicts:
Notes:
Bra med en lista!
Ja du, ett delikat med viktigt problem att lösa. Skapa trovärdiga karaktärer är svårt men utan dem blir det ingen bok. En sak som jag har märkt underlättar det är om jag tänker på personer i min omgivning och hur deras personlighet och sätt att uttrycka sig är, och så tar jag med de egenskaper jag vill ha från dem och applicerar på mina karaktärer. Det funkar riktigt bra för jag får då karaktäer som är och uttrycker sig exakt som jag vill att de ska göra. Men om jag lyckas beskriva och gestalta dem så att de blir trovärdiga och spännande nog, det återstår att se.
Men det är en bra och fungerande genväg.
Låter bra att låna egenskaper från personer man känner. Men det gäller väl att blanda om ordentligt så att ingen känner igen sig sedan 🙂
Absolut. Man kan också skriva som John Grisham gör i början av varje bok att allt o boken är fiktivt och alla eventuella likheter med verkliga personer eller företeelser är helt tillfälliga. 😀
Helt tillfälligt att nån heter och ser ut och är exakt som svärmor 😉
Jag har egentligen inga bra tips som jag prövat själv, oftast ser jag dem bra för min inre syn så att säga, men ett tips som jag hört folk säga (via det amerikanska skrivforum där jag hängde mycket ett tag) är att casta rollerna med skådisar eller karaktärer från filmer som du tycker har de egenskaper du vill att din karaktär ska ha. (antingen din bild av själva skådisen eller en rollfigur de spelar, alltså) sedan kan du bygga vidare från det. Detta gjorde jag med åtminstone en av mina rollfigurer i manus 1, och det funkade bra.
Tack för tipset. Vilken fördel du måste ha av att karaktärer bara poppar upp i ditt huvud! Själv måste jag liksom DRA fram dem, de kommer inte fram av sig själva de jäklarna 😉
Orangino verkar vara en roligt spel. Jag har ett spel med bilder som man kan använda för att skapa en berättelse utifrån dem. Det kan bli galet knasigt och kul om man är två eller fler.
Intressanta karaktärer är klurigt tycker jag. Vad är det egentligen som gör dem intressanta för andra? Om jag tycker att min karaktär är intressant, räcker det för läsaren? Inte för alla givetvis eftersom handling och allt det där komplicerar det hela. Men Susannes lista ovan är bra, särskilt vanor och brister hos karaktären. Perfekta människor är tråkiga att läsa om :).
Precis det måste vara karaktärer med både bra och dåliga sidor. Annars blir de ”platta” och inte trovärdiga. Jag tror att om man själv tycker att en karaktär är intressant så borde läsaren också tycka det, förutsatt att man har skrivit ner allt, och inte har hälften i huvudet och läsaren aldrig får veta det 🙂
Hej Anna, jag läser precis Steven Kings bok ”Att skriva” och enligt honom kan man inte krysta fram karaktärer. Knepet är istället att ta fram hela sin sociala kompetens för att förstå hur människor är, hur de agerar, vad de säger och så vidare.
Själv lever jag mig in i mina karaktärer så till den grad att jag nästan blir dem. Och jag är precis som Steven – vet ingenting om min karaktärs önskningar eller bakgrund förrän jag börjar skriva. I varje tillfälle hon/han ställs inför ett val frågar jag mig vad min karaktär skulle ha gjort och då kommer personligheten fram. Ibland inte alls som jag förväntat mig och det gör det hela så otroligt kul. Det blir som att lära känna en ny vän för första gången.
King gör tydligen likadant som jag och han förespråkar naturligtvis sitt eget sätt att skriva. Han menar att karaktärerna blir mer levande och inte så plastiga.
Här är ett knep du kan använda: Efter varje dialog så skriver du in några tankar din karaktär har. Jag menar inte att alla tankar måste vara med, men de hjälper dig att få fram din karaktärs personlighet.
Kram Pia
Hej Pia! Tack för tipset om att skriva ner några tankar karaktären har efter varje dialog. Jag har inte läst Steven Kings bok men jag måste nog göra det 🙂 Levande karaktärer är ju det som gör hela berättelsen!
Kram Anna
Nice blog thanks for postingg