När jag gick författarlinjen för två år sedan hörde jag talas om begreppet gestaltning för första gången. Det tog mig flera dagar att smälta och förstå vad som menades med det. Sedan gick det ytterligare en tid och när någon pekade ut att ”här borde du gestalta istället för att berätta” så kunde jag se och förstå det, men jag hade svårt att upptäcka det själv. Nu sitter jag och redigerar mitt manus och är så glad för att jag själv upptäcker när jag har berättat istället för att gestalta. Och det är så KUL att gestalta nu när jag har fattat hur jag ska göra. (Se’n behöver vi ju inte prata högt om att jag inte märker de ställen jag har missat det på.)
Show, don’t tell! Det är faktiskt lättare att hänga med på det engelska uttrycket. Tydligare och enklare går det väl inte att beskriva det.
Anna Keiler 
Ja du, den ack så viktiga gestaltningen! Man blir faktiskt bättre på det efterhand som man övar och övar och man blir så glad när man själv kan se när man lyckas. Och jag håller med om att det är lättare att förstå termen på engelska.
Visst är det kul när man kan spåra sina egna framsteg, både i sådana här fall och genom att läsa och jämföra sina gamla alster med de nyare. 🙂 Och det är en väldigt bra fras, det gäller såklart inte allt man skriver ,men just när det gäller känslor och karaktärer är det nog alltid det bästa. däremot har jag svårt att hitta ett enda likvärdigt ord för gestaltning på engelska.
Vad duktig du är som kommer på sådan själv nu, kanoners! Den engelska meningen gör hela meningen och avsikten med gestaltning mycket enklare än om man skriver den på svenska, märkligt. Jag tror att gestaltning är något man behöver träna på för att bli riktigt bra på och jag läste någonstans att bra gestaltning är det som skiljer en bra författare från en stor författare.
Ja visst behöver man träning. Skrivande liksom allt annat måste man träna på för att lära sig bra. Konstigare än så är det ju inte 🙂