Jag har nu läst igenom manuset igen, efter att ha låtit det vila i två månader (ja, jag har ju skickat det till förlag och väntat i två månader och inte läst det sedan dess). Men nu tänkte jag att jag skulle försöka läsa det med nya ögon, efter att ha fått lite distans till det. Det rekommenderas ju att man gör det.
Jag tror inte att jag någonsin kommer komma till en genomläsning när jag inte hittar något jag vill ändra. Inte ens när boken är tryckt. Men faktiskt var det inte så tokigt alls, om jag får säga det själv jag som inte är det minsta kaxig 😉. Visst, början måste jag fördjupa lite för det kändes som jag har smackat ihop nå’t bara för att komma till själva handlingen snabbt. Men det är bara de första 20 sidorna som inte håller måttet. Sidorna 20-245 funkar faktiskt riktigt bra och det är bara petsaker jag ska ändra. Och tro’t eller ej men tårarna rann när jag läste slutet, så berörd blev jag, haha (och slutet är ju inte direkt någon överraskning för mig!)
Händer det er också, att ert eget manus får er att gråta? Eller är det jag som är knasig? 
PS: Innan jag skickade manuset till förlag var jag så trött på det så jag ville gråta bara därför ;-). DS.
Anna Keiler 
Haha, jag känner igen mig i det sista: fy så tröttsam texten är när man grottan med den hundra och en gång!
*grottat*
Jag förstod att det var det du menade 🙂
Jaa, jag är också ganska trött på vissa delar av min berättelse just nu (den som är hos förlagen) så jag försöker göra endast de nödvändiga ändringarna tills jag fått svaren från förlagen. det är alltid lika spännande att läsa igenom det man skrivit efter en tid, eller hur? och oftast är det bättre än man minns tycker jag. 🙂
Ja faktiskt var det bättre än jag mindes. Men det var väl för att jag var så less på det som jag tyckte det var dåligt. Men men snart är jag väl trött på det igen, så nu gäller det att smida medan järnet är varmt. Har du hört nåt från nåt förlag?
det är många känslor, för dessa ord vi skriver, som kommer fram och är rena dal-och bergbanan. Merparten är positivt gudeskelov. Läste någonstans att författare har lättare att ta till flaskan för det vi gör är så ångestframkallande, vet inte om det stämmer dock.
Ha ha jag tror inte att jag kommer ta till flaskan. Det skulle vara Pimm’s i så fall men den är slut och jag har ingen Londonresa inbokad 😉
då får vi väl ta o boka in en resa 🙂
🙂
Nog har jag fått både hjärtklappning och tårar av mina egna ord :). Det är viktigt att tro på sig själv och när vi berörs av våra egna texter är det ett bevis på att vi har det där speciella som behövs för att driva oss framåt. Bravo Anna!!
Vad skönt att höra, Carola! Då är jag inte ensam om det! Tack vännen 🙂
Fantastiskt att du får sådana känslor av ditt eget manus. Härligt härligt! Då har du ju verkligen hittat rätt och skrivit fantastiskt! Heja dig!!!!
Trött är bara ordet. Jag är sååååå trööööött på mitt manus och samtidigt jätteglad för att jag äntligen skickat iväg det till lektör. 🙂
Åh vad spännande Anne, när ska du få svar från lektören? Liten vilopaus från manuset tills dess iaf, det behöver man ibland!
Jag får svar från henne 28 januari! Spännande!
Jag gråter ofta när jag läser mina manus, det är en skön känsla att känna så mycket för de ord man skrivit och läst så många gånger. Det låter som om du har hittat helt rätt bland orden.