Kaxig? Jag? Näe…?

Igår på julafton spelade vi ett sällskapsspel hela släkten. Orangina heter det och är riktigt roligt. Det går ut på att se hur väl man känner varandra. I tur och ordning får spelarna dra kort med påståenden, och alla spelare ska bedöma hur väl de tycker att påståendet stämmer för den personen.

Exempel på påståenden är ”Jag är en naturmänniska som trivs bra i skog och mark” och ”Jag har mycket bra självförtroende och vet alltid vad jag vill” och ”Jag är omtänksam och hjälpsam” osv. Och svaren som man kan välja på är Stämmer helt och hållet, Stämmer till stor del, Stämmer till viss del, Stämmer inte alls.

Jag fick påståendet ”Jag är kaxig och försöker hela tiden hävda mig”. De flesta spelarna svarade att det inte stämde alls, och det var min egen uppfattning också. Men två spelare svarade att det stämde till viss del och motiverade det med att ”du har ju skrivit en bok, det är ju ett sätt att hävda sig”. Jag blev lite paff för det är inte alls därför jag skriver, i alla fall inte medvetet. Jag skriver för att jag tycker det är så otroligt roligt, och spökhistorian i En borste av elfenben var något jag bara måste berätta. Men det är klart att jag vill att boken ska bli publicerad efter allt slit med den. Men det betyder väl inte att jag är kaxig och vill hävda mig?

Varför skriver ni andra?

Hur som helst ska jag köpa spelet Orangina, eftersom jag tror att jag kan ha användning för det i skrivandet. Tänk att ställa huvudkaraktärerna mot väggen med alla dessa påståenden! Bättre sätt att lära känna dem finns nog inte!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Kaxig? Jag? Näe…?

  1. minnaulin skriver:

    Hm, lustigt, så har jag heller aldrig sett det. Men inte skulle man väl skriva en bok och skicka den till förlag om man inte hade det minsta uns av kaxighet i sig? Då skulle det kanske bara bli en av alla romaner i svenska byrålådor.

  2. annejons skriver:

    Hm, det var en lite märklig kommentar. Den som sa det kanske inte alls känner dig så väl om den inte alls vet varför du skriver. Jag skriver inte heller av kaxighet, jag skriver för att jag tycker, precis som du, att det är vansinnigt roligt :-D. Att få tänka ut och planera intriger och kärlekshistorier och spänning…och skriva erotiska scener 🙂 Att bli utgiven är förstås målet och jag vill att andra ska tycka om min berättelse!

    • Anna Keiler skriver:

      Ja såklart vill man att de som någon gång i framtiden läser ens berättelser ska tycka att de är lika roliga och spännande att läsa, som man själv har tyckt det var att skriva dem!

  3. Ping: Inte så tokigt, faktiskt | Anna Keiler

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s