… but you can never leave. Det är en strof från Hotel California av The Eagles. Men det skulle också kunna vara en underrubrik/nedryckare till mitt nya manus Pensionatet.
Mycket har pockat på uppmärksamhet den här helgen: hästen, fikagäster, middagsgäster, köra son till träning, göra smycken, lussebullbak, städning osv. Så tyvärr har det inte funnits tid för något skrivande denna helg. Men jag och skrivarkollegan Susanne satt och spånade om ett synopsis över ett glas mulled wine, och nu börjar både storyn och karaktärer att ta form. Känns riktigt bra!
Nu är det bara resten kvar, det vill säga skriva ner storyn och sedan skriva om den ett 10-tal gånger och tadaaaa så har man ett färdigt manus redo att skicka till förlag! Ingen match alls, som de flesta säkert redan vet 😉
Anna Keiler 
Jäkla synd att den är så lång men annars är den klockren som titel, en riktig rysare 🙂 men du kan absolut ha med den på baksidetexten! kram!
Ja den är klockren! Tack för igår!
Du kanske kan använda delar av den, översatt till svenska, i titeln? annars verkar ju långa titlar vara på modet nu. 😉 Det där andra blir ju ingen match för dig. 🙂
Om långa engelska titlar är på modet, och det inte är nån form av copyright på citatet så är ju titeln kirrad 😉 Och det är ju det hårda jobbet. Skriva ihop en 80.000 ord sisådär, det är ju en baggis… not.
Ingen match alls:) Lycka till!
min nanoroman är död. Hur går det för dig?
Nämen! Varför då? det som gick så bra för dig! Jag har lagt ner NaNo, men inte skrivandet 🙂
Så spännande att vara i den fasen du är i just nu 🙂
Ja det är spännande, vad som helst kan hända 🙂