Dags att börja om på nytt. Nytt manus, nya möjligheter. En massa lösryckta idéer virvlar runt i huvudet. En av dessa idéer som jag kom på för ett och ett halvt år sedan när jag var i Jordanien med familjen var att Mrs Huvudperson blir avsläppt för att gå på toa längs med ödsliga Dead Sea Highway. När hon kommer ut igen är Mr Huvudperson och hyrbilen spårlöst borta. Hon har inga pengar, ingen telefon. Ingenting. Och ingen har sett hyrbilen. Var är Mr Huvudperson? Har han bara stuckit? Eller har det hänt honom något? Ja, jag har faktiskt inte svaret själv ännu!
Dead Sea Highway
Jag har skrivit ca 1600 ord på denna berättelse, som är ungefär det som krävs att man skriver per dag i NaNoWriMo som håller på hela november. Om man skriver på utan avbrott, och inte fastnar så går det rätt så fort att skriva 1667 ord. Men min erfarenhet säger mig att det sällan är så att man bara skriver på utan att stanna upp och vilja redigera eller fundera på hur berättelsen ska drivas vidare. Jag är inte helt säkert på att jag kommer ro iland med NaNoWriMo, men jag kommer åtminstone ha kommit en bit på väg på romanprojekt nummer två.
Anna Keiler 
Vilken idé! Den boken vill jag läsa: skriv, skriv, skriv 🙂
Tack Minna, du är min testläsare nr 1, det vet du 🙂 Och jag kan säga att Dead Sea Highway mitt i öknen längs med taggtrådsstängslet som utgör israeliska gränsen är inget ställe man vill bli övergiven på.
Åh vad spännande! Det är så kul att börja med en ny berättelse. Jag hoppas få göra det snart också. Lycka till!
Tack Anneli, jag lite kul är det men jag saknar mina gamla karaktärer. De här nya karaktärerna känner jag inte än. Lycka till själv 🙂
Det låter som en jättebra idé. Jag vill veta mer!
Lycka till 🙂
Tack Ann! Hoppas det går bra med din bok 🙂
Verkligen spännande! Ett tpis som du kanske kan ha nytta av när du fastnar är att skriva även om det känns fel (eftersom NaNo innebär att du måste skriva ett visst antal ord). Jag fastnade vid ett sådant ställe i mitt manus när en knäpp scen vägrade släppa så jag kom ingenstans. Till slut skrev jag ner den (som nu är bortredigerat) och kunde komma vidare. Fördelen med att jag gjorde så var att jag fick upp energin igen och på köpet lärde jag känna mina karaktärer bättre. Allt är inte av ondo även om det tycks så vid första anblicken :-).
Tack för tipset, Carola. Jag vet, man ska bara skriva på även fast det inte känns bra. Redigare får man göra senare (eller stryka allt ;-))
Det är tur att manuset inte ska vara fixt och färdigt när november månad är slut. Vem skulle inte få skrivkramp då? Jag tycker att det är modigt nog av dig och alla andra som ger sig in i leken :).
Pingback: Startskottet har gått | Anna Keiler
Pingback: Inspirationsresa | Anna Keiler