Alltså stopp för mig att jobba med, läsa eller ens tänka på mitt manus. Manuset ska få vila, som det heter. Fast egentligen är det ju jag som vilar mig i form och får lite distans till manuset, för att om några veckor kunna läsa igenom det med ”nya ögon”. Och det kommer ju gå bra det här. Jag som inte är det minsta otålig. Nej då, inte alls! Jag ääälskar att vänta… Not!
När manuset har vilat klart och jag läst det en gång till, då släpper jag taget och skickar till alla förlag jag kommer på! Och då börjar den RIKTIGA väntan, minst tre månader…
Anna Keiler 
Wow! Jag önskar att jag också var klar så att jag kan ”vila” :). Nu kan du ju passa på att läsa lite mer när du har fått ledig tid över.
Lägga åt sidan är en bra teknik. Det första vi förlorar som författare är förmågan att se på våra egna texter som om vi såg dem första gången (som de andra läsarna). Man kan erövra tillbaka en del av den blicken men inte allt genom att låta texten vara ifred, inte läsa, inte skriva om i den. Men det räcker inte med några veckor, man brukar rekommendera flera månader eller ett halvår. Jag är nog benägen att hålla med.
Tack för tipset!
Spännande, lycka till!
Tack snälla 🙂