Som ni säkert redan har förstått utspelar sig min roman i ett hus som är hemsökt. Jag tror egentligen inte själv på övernaturliga fenomen, men det har varit väldigt roligt att hitta på den ena övernaturliga händelsen efter den andra: Lampor som tänds av sig själva, en gungstol som gungar trots att ingen sitter i den, saker som tycks flyttas av sig själva, gardiner som fladdrar trots att det inte finns något vinddrag, foton som blir suddiga OSV.
Döm om min förvåning (och rädsla!) när TV:n sattes på av sig själv här hemma hos mig halv fyra i natt!!! Omöjligt att somna om efter det. Men det var såklart ytterligare ett uppslag till boken 🙂
Nu ska jag sätta mig och redigera lite, flytta om vissa scener som min testläsare Minna Ulin föreslog. Det kommer bli mer spännande på så sätt. Japp, bäst att sätta fart för ikväll kommer jag slockna tidigt. Och så hoppas jag att inga osaliga andar besöker mig i natt.
Ha en trevlig fredagkväll!
Anna Keiler 
Gud, låter spännande. Ser fram emot att läsa den när den kommer ut. Det skulle nästan vara lite kul ATT vara med om någon sådan LITEN detalj i verkligheten…
Ja, jo lite kul. TV:n har gått igång av sig själv en gång förut, också mitt i natten. Då var min man hemma så då blev jag inte så rädd. Men nu är han bortrest så inatt var jag inte lika kaxig Lite skakis faktiskt! Nu åter till redigeringen Kul att jag har en läsare sen…
Dra ur sladden till TV´n är mitt råd ifall du är ensam och inte vill bli skrämd. Fast det skulle ju vara värre om TV´n trots det gick igång. Nej glöm mitt råd föresten:-).
Oj jag blir nästan rädd bara jag tänker på att den skulle gå igång fast sladdarna var urdragna! Jag får låta TVn stå på istället nästa gång jag är ensam hemma. Nu har min man kommit hem tack och lov 🙂 Så han får ta hand om alla TV-tittande spöken!
Skönt att ha en ghostbuster 🙂
🙂
Låter som en väldigt bra och spännande bok!
Tack! Ja, jag hoppas ju det. Tycker ju inte längre själv att den är spännande eftersom jag vet varenda ord som ska komma 🙂
Nä, det brukar bli så. Det kan vara svårt att veta om det går hem bland läsarna. 🙂
Pingback: What goes around comes around | Anna Keiler