Från detta utkikstorn har jag fått inspiration till en scen i boken. En av mina karaktärer, Emma, klättrar högst upp i tornet. Trappstegen är blöta av regn och på väg ner halkar hon och fastnar med foten och blir hängande upp och ner. Ett föremål trillar ur hennes ficka. Föremålet blir en liten vändpunkt i boken.
Utkikstornet på Himmelsberget
PS: Själv har jag bara vågat mig halvvägs upp i tornet, men bara där har man en milsvid utsikt över vackra Dalarna. DS.
Anna Keiler 
Coolt att hämta inspiration från ett sånt ställe. Det låter som en intressant scen. Ser fram emot att få läsa din bok en vacker dag. Jag har förmodligen sagt det förut. 🙂
Tack vad roligt! Jag vill gärna läsa dina böcker också. Tror jag läste någonstans på din blogg att du skriver på ditt tredje manus. Är de andra två utgivna?
Egentligen är det tvåan. Ettan blev aldrig utgiven (efter att ha läst mina kommentarer vet du varför, hehe) och när jag är klar med denna ska jag ta itu med den igen. Skriva om rubbet! Nu jvlar ska den bli publicerad! 😀
Det är bra, ge inte upp! Om förlagen refuserar ändå tycker jag du ska satsa på egenutgivning. Det ska jag göra om jag blir refuserad. Att man blir refuserad behöver inte betyda att manuset är dåligt, utan att det är fel i tiden för just det förlaget osv (intalar jag mig ;-))
Ja, det verkar oundvikligt att man förr eller senare måste ta ställning till det där med egenutgivning. Just nu är jag kluven. Hur känner du för det?
Om min bok inte blir antagen av något förlag ska jag definitivt satsa på egenutgivning. Man får nog lägga ner en hel del jobb runt omkring skrivandet om man är egenutgivare, och det är ju själva skrivprocessen jag helst vill lägga min tid på. Därför tänker jag skicka mitt manus till förlag i första hand. Min skrivarkompis ska ge ut sina böcker själv för att hon själv ska ha kontroll och alla rättigheter osv. Och det finns ju en poäng i det. Men hon är väldigt om sig och kring sig och gillar allt runt omkring skrivandet mer än vad jag gör. Så för henne är det bästa alternativet. Och jag tror att ju fler egenutgivarna blir desto större press blir det på förlagen att ”snäppa upp sig”, en del är ju rätt mossiga ;-))