Författarsjukan innebär att man inte längre kan läsa en roman för nöjes skull. Vare sig man vill eller inte börjar man analysera texten, kolla hur författaren har lagt upp dramaturgin, dialogerna, gestaltning, vad som gör karaktärerna intressanta, hur miljön är beskriven, hur metaforer och liknelser används och vad som för handlingen framåt.
Jag har hört både författare och lektörer säga att de inte längre kan nöjesläsa. Nu är jag också drabbad av denna ”sjukdom”. Jag är kluven till om författarsjukan är av ondo eller godo. Jag har alltid älskat att läsa, och nu blir det inte på samma sätt längre, och det är tråkigt. Men samtidigt är det jätteroligt eftersom det måste innebära att jag kommit ett steg närmare min dröm om att bli författare.
Alla ni andra som skriver: Är ni drabbade? Och går det någonsin över tro?
Anna Keiler 
För mig är det nästan tvärtom! När jag tänkte läsa om Skugga för att på ett analytiskt sätt ta reda på varför jag tycker den är så bra så gick det inte alls. Jag bara läste på och rycktes med. Kanske måste jag läsa den så många gånger att jag inte längre är intresserad av själva händelseförloppet? Hu, det låter inget vidare!
jag önskade att jag hade tid att läsa böcker, förut läste jag jämt. Nu hinner jag det inte, bara fackböcker om att skriva 🙂
Minna, vem har skrivit Skugga? Låter som en bok man måste läsa! Och Susanne, jag har inte läst en ”vanlig” bok på länge, bara min egen text och fackböcker. Men nu tog jag mig tid att läsa en annan bok och det var då jag upptäckte att jag analyserar texten!
Karin Alvtegen! Recension finns här: http://www.svd.se/kultur/litteratur/lyhord-skildring-av-priset-for-ododlighet_525229.svd